Så undviker du mikroplaster i kosmetika och mat
Mikroplaster är plastpartiklar som är mindre än fem millimeter. Benämningen används också i vardaglig tal om de minsta partiklarna, medan nanoplastik ofta avser material ännu mindre än en mikrometer. Gränsen mellan storlekskategorierna varierar mellan forskningsmetoder. I kosmetika kan plasten vara avsiktligt tillsatt som färgkorn eller slipkorn, men kan också komma in som förorening från råvaror, tillverkningsutrustning eller förpackning.
De kan nå kroppen när tvål, schampo, ansiktsrengöring, smink och solkräm sköljs av huden eller genom att produkterna sväljs i små mängder. Torkar du produkten med händerna kan vissa partiklar även nå luften. I maten kommer mikroplaster huvudsakligen från miljön, exempelvis genom vatten, jord, djurfoder och bearbetning. De förhöllandevis stora mängderna i vår omgivning ger också upphov till partiklar från textilier, däck och hushållsdamm.
I en hälsoinriktad vardag är den användbara vägledningen att minska onödiga exponeringsvägar. Läs innehållsförteckningen, undersök framställningsmetoderna och välj produkter vars sammansättning går att spåra. Samtidigt är forskningen om vilka partiklar som absorberas och vilka hälsoeffekter som kan uppstå fortfarande ofullständig. En saklig metod skiljer därför mellan dokumenterad tillsats, sannolik förorening och okänd risk.
Från gammal plast till nanopartiklar
Medvetet tillsatta plastkorn har främst använts för ge färg, glöd eller en grov slipeffekt. Slipkorn i ansiktsskrubbar och glittriga sminkprodukter är typiska exempel. Ett kosmetikämne som innehåller ”poly” behöver däremot inte förekomma som ett fritt plastkorn. Det kan vara ett bindemedel eller en film som bryts ned under användning eller i avloppet, och graden av risk beror bland annat på ämnets struktur, storlek och användningssätt.
EU-regler förbjuder eller begränsar medvetet tillsatta mikroplaster i kosmetika, med olika införandetider och vissa undantag. Reglerna omfattar inte automatiskt varje liten partikel som kan förorena en produkt under tillverkningen. En tillverkare behöver fortfarande ha kontroll över råvaror, maskiner och renhållning. Det är därför klokt att skilja mellan en ingrediens som uttryckligen är tillsatt och en analys som påvisar partiklar i ett prov.
Miljöpåverkan finns även utanför badrummet. Hushållsputsmedel, färg och vissa produkter för polering kan innehålla mikroplaster eller läkna plastkorn. Vid större städning kan du kombinera valet av badrumsprodukter med kemikalierfri hemrengöring, särskilt när ytmaterial och återförbrukade kläder också ingår i rutten.
Läs innehållsförteckningen på rätt sätt
På baksidan eller på förpackningen listas kosmetikans ingredienser med vedertagna INCI-namn, vanligen i alfabetisk ordning. Listan visar vad som finns i produkten, men berättar sällan om en ingrediens förekommer som ett stort korn, ett fint pulver eller en upplöst bindare. En enstaka polymer är därför en signal som väcker uppmärksamhet, inte ett entydigt bevis för att produkten innehåller mikroplaster.
Polyethylene, polypropylene, polymethyl methacrylate och vissa polyamider, ibland betecknade som nylon, är namn som är värda att undersöka. Beteckningarna ”microspheres”, ”microbeads”, ”glitter” och ”slipkorn” ger starkare indikationer på finkornig plast. Även till synes harmlösa färgpigment kan vara framställda med hjälp av plastmaterial. Läs gärna mer än en gång och jämför sammansättningen mellan liknande produkter.
Miljömärkningar, orden naturligt, vegansk och toxinfri löser inte alla frågor om mikroplaster. De beskriver olika egenskaper och saknar olika typer av kontroll. För mer bakgrund om ämnen i vardagsprodukter kan du läsa fakta om kosmetiska gifter. Om en tillverkare endast visar ett företagsnamn, en stor uppsättning ologiska formuleringar eller saknar besked om råvarorna kan det vara svårt att avgöra vad produkten faktiskt innehåller.
Bygg en kosmetikarutin som minskar exponeringen
En enklare rutin är ofta bättre än en stor mängd överlappande produkter. Välj en ansiktsrengöring, en fuktreducerande produkt och den solskydd som passar din hud. En daglig fysisk slipning med grova korn är vanligtvis onödig och kan dessutom skapa fler små plastpartiklar. Använd produkten vars funktion du faktiskt behöver och låt framtida inköp vägledas av den nuvarande förbrukningen.
Återanvändbara redskap kan minska behovet av engångskorn och skrubbmedel. En mjuk ansiktshandduk ersätter många rengöringsdukar, medan borstar för foundation och ögonmakeup bör hållas rena. Låt dem lufttorka utan att gnugga produkterna mot hålen. Förvara cosmetics i slutna behållare och undvik att återanvända utspädda produkter eller blanda gammal kosmetika med nytt innehåll.
Storsköp och påfyllningssystem kan minska mängden ytterförpackning, men de tillför också ett annat led i hanteringskedjan. Fråga efter rengöringsrutiner, partikelfilter och information om råvarorna. Väljer du mellan en påfyllad flaska och en ny plastflaska bör den sammanlagda förpackningen vägas in. Att köpa upp hela innehållet i ett paket är bättre för miljön än att kasta en halvfylld flaska, även om förpackningen inte är helt problemfri.
Minska mikroplaster genom matval
I livsmedelskedjan kan mikroplaster följa med vatten, jord och foder samt överföras via maskiner, redskap och förpackning. Ekologisk odling minskar vissa föroreningar, men innebär ingen garanti för att en råvara är fri från plastpartiklar. Även ingredienser som framställs av jord, fisk eller andra djur kan exponeras för miljöpartiklar. Därför behöver livsmedelsinspektionen och tillverkarna mäla på flera ställen i kedjan.
Färskare råvaror och produkter med kortare bearbetningskedjor ger normalt mindre möjlighet för partiklar att förorenas. Letta tillagningsmetoder kan också minska många kontaktpunkter för plast. Vid val i butiken kan vägledning om ekologiska matval hjälpa dig att väga hållbarhet, produktion och förpackning tillsammans. Läs gärna informationen om varje tillsats och välj inte enbart efter en miljöetikett.
Använd glas, keramik eller rostfritt stål för uppvärmning när det är möjligt. Engångsplast bör framför allt undvikas till varm mat, eftersom uppvärmning kan öka migrationen av vissa tillsatser. Det är en separat risk från mikroplastpartiklar och ska inte beskrivas som samma sak. Papp kan också ha plastbelägg, medan en robust burk av papper inte är automatiskt bättre om den används under kort tid och sedan bränns eller blir våt.
Gör valet stabilt över tid
Utanför kosmetika och maten bidrar syntetiska kläder till mikroplaster genom att fibrer lossnar under tvätt och slitage. Följ tvättråden, använd fulla maskiner där det passar och välj tvättprogram som är skonsamma mot materialet. En väl fungerande microfiberfilter kan samla fibrer, men behöver rengöras och bytas enligt tillverkarens anvisningar. Ett filter som lämpar sig för luft kan inte automatiskt användas i en tvättmaskin.
Hushållsdamm kan innehålla textilfibrer och föroreningar från utomhusmiljön. En dammsugare med HEPA-filter hjälper till att hålla partiklarna i sugposen, medan vått städning ibland ger bättre kontroll över små dammpartiklar. Använd tygdukar när de fyller samma funktion som engångsdukar. Återvinning är fortfarande viktig för många plastmaterial, men den förmågan att fånga varje mikropunkt finns inte, vilket gör att minskad användning har en egen betydelse.
För att hålla framstegena synliga kan du spara en bild av innehållsförteckningen på de produkter du regelbundet använder. Följ sedan med förändringar, mängd och eventuell ny information. Det eftersträvade resultatet är inte att eliminera varje möjlig partikel, eftersom både forskning och analysmetoder fortfarande utvecklas. Det är ett minskande av onödiga och kända exponeringskällor som kan ge varaktig effekt.
Ett konkret nästa stag är att kontrollera den kosmetika som används varje dag, markera eventuella plastnamn och jämföra dem med den information som finns om råvaror och tillverkning. På kvällens ärendelista står ett enda kontrolmoment: läs innehållsförteckningen på den dagliga ansiktsrengöringen och ringa in varje plastnamn med en blyertspenna.